fredag 21 november 2014

älskar dig...

Jag är här för att spela spel med tjejer. Lova guld och gröna skogar till alla som vill lyssna, för att sedan endast stå kvar med ett mörkt, dunkelt vakuum att erbjuda. 

En sådan kille som säger allt för att få komma till, bara för att få se ditt uttryck när det går upp för dig hur tomma mina ord egentligen var. Se dina ögon hastigt flackande när du startar självförsvarsprocessen, då du försöker intala dig att du faktiskt också ville sluta ses. Att dina lögner till mig, minst var lika avskyvärda. Du vet de där om hur mycket du gillade att umgås med mig. Den gången du sa att vi connectade som du inte gjort med någon annan på så länge. Lögnen du sa om att du älskade vårt sex, och att du faktiskt kände hur våra själar rörde varandra. 

Men betvivla inte, jag kommer inte sent stå där med handen i luften i väntan på en high five, samtidigt som jag ser in i dina ögon med blicken som berättar att jag redan genomskådat dig. 


men du... jag älskar dig...

måndag 20 oktober 2014

Personligt brev till huggiz

du är söt. jag gillar dig. Jag har inte sett någonting hos dig som jag någonsin skulle kunna ogilla. Du besitter kvaliteter som jag finner så otroligt attraktiva i människor - ärlighet, intelligens, humor, godhet, osjälviskhet. En utvecklad personlighet som få har vilket tillsammans med dina goda egenskaper i en salig röra sammanfogas till någonting som liknar någon slags magi. För att vara en krånglig person så är du så lätt att vara med. Du förstår mer än de flesta, bredare och djupare än de flesta. Du är inte en person man möter varje dag, och det ser alla människor med vettnivå högre än Hodor.

Oavsett vilka demoner du har är jag dock inte orolig för dig. Du har dina bröder, ett par riktigt nära vänner, en snäll mamma och en intelligent pappa om du behöver hjälp med en husbil. Du har ett meningsfullt och utvecklande jobb som du är grym på, där du också förmodligen betyder fruktansvärt mycket för de du tar hand om. Du har en underbar lägenhet fylld av krimskrams, personlighet och plåtlådor. En lägenhet där förmodligen varenda liten pryl har en berättelse bakom sig som bara utstrålar liv, i dess dubbla bemärkelse. Din lägenhet. Ditt hem. Ett hem inkluderat kojbyggelov på vardagsrumsmattan.

Du har mycket, för att inte tala om dig själv. Jag vet inte riktigt, men jag har svårt för att tro att det finns någonting du inte skulle klara av om du försökte. Visst, du kanske inte kan ta mig i brottning, evar, men det är det inte många som kan. Däremot så tror jag att du har en oändlig potential för att leva. Du kanske just nu har lite problem med att hantera känslor, samt att få kroppen att lyda dig istället för tvärt om när du inte är på din vakt, men som sagt. Jag är inte orolig.

..du är söt, huggiz.

brus

som vanligt skulle jag vilja
kunna berätta för er vad
jag känner men bara brus
ur mitt huvud jag kan inte
tolka så som det alltid är

mest gör jag aldrig något väsen
inte heller nu verkar det
gå något speciellt bra
.

mörker...

mörker…


ett stort mörker sprider sig runt min kropp, jag vet inte var jag är. 
denna känsla jag känner, känns som att döden vore här.

tänk om han ändå kunde avsluta, det jobb jag tog mig an. 
det skulle inte vara så svårt, han som ändå lien hantera kan.

att få ett slut på denna pina, ett slut på denna lek. 
det ska väl han klara, med ett snabbt lätt smek.

ty jag har så länge väntat, så länge längtat dit.
vill inte vara här, inte leva denna nit.

av hopp och förväntan, jag håller andan hårt.
ögonen stängda, inväntar vilan jag skall få.

men ingenting händer, jag har ej ännu dött.
jag öppnar mina ögon, märker att blicken din jag mött.

jag tror jag nu förstår, hopp om döden börja sina.
du bara står där, med ditt äckliga sätt att flina.

den som jag önskade var döden, den närvaron var din.
det var du som stod för mörker, känslan av hat var däremot min.

det var ju du, som hos mig närmast skulle finnas.
men det enda du hos mig har, är de svek jag skulle minnas.

bakom bleka blåa ögon och det leende jag hatar så.
du är någon jag känner, någon jag föraktar högt som få.

...det skulle han inte ha velat, att jag sade vem jag fann. 
men han stod på andra sidan spegeln, och jag önskar han försvann...