Saknar dig, Neptunus

Jag vet inte om jag klarar det här mycket längre. Tänker på henne hela tiden. Vet inte om det verkligen var en sån bra idé att ta bort blocken på msn. En del av mig vill träffa henne, och jag tror att hon vill träffa mig med.
Jag försöker hålla mig från det, men känns om att jag simmar motströms och har gjort det för länge nu. Att det inte spelar någon roll hur mycket jag kämpar för att ta mig i land, för att det ändå inte finns något land att simma till.

Jag försöker ta mig ur vattenvirvlarnas motsvarighet till tsunamin och börjar inse att jag befinner mig i bermudatriangeln där det är hon som äger kronan och treudden.