Osäkerheter gällande min rumskompis

Jag har börjat fundera mer och mer på om min nya rumskamrat är en tjej. Detta är vad jag hittills har som kan styrka min teori.

1. Han diskar efter sig direkt, oavsett tidpunkt på dygnet, sinnestillstånd eller andra infallande faktorer. Jag vet att vi har kommit överens om att det är så det ska gå till här, men seriöst, really?
2. Han berättade idag att han inte har gjort tvåan här sen han flyttade in, vilket är för sjutton dagar sedan. Suspicious. Alla vet vi att tjejer inte skiter.
   
3. Han tyckte vi skulle gå in på inredningssidor på internet för att få tips till vårt vardagsrum.
4. Han bara måste prata hela tiden när vi tittar på tv-serier och film. Jag försöker markera att det är olägligt genom att pausa filmen, och sen när han pratat klart spola tillbaka.
   
5. Han vill att jag ska lyssna på honom om hans beslutsångest i tid och otid gällande tvn han skall köpa. Han kan vara den människan i världen som har störst problem med att bestämma sig för vilken tv han skall ha.
6. Hans fisar luktar aldrig.

Saker som talar för att han inte skulle vara en tjej:

1. Han fiser så ofta han kan, även om de inte luktar.
2. Han spelar jävligt mycket datorspel.
3. Han gillar samma tv-serier som mig.
4. Han har jävligt stora fötter.

Jag måste luska lite mer i det här innan jag kan få någon klar bild av det hela.

Saknar dig, Neptunus

Jag vet inte om jag klarar det här mycket längre. Tänker på henne hela tiden. Vet inte om det verkligen var en sån bra idé att ta bort blocken på msn. En del av mig vill träffa henne, och jag tror att hon vill träffa mig med.
Jag försöker hålla mig från det, men känns om att jag simmar motströms och har gjort det för länge nu. Att det inte spelar någon roll hur mycket jag kämpar för att ta mig i land, för att det ändå inte finns något land att simma till.

Jag försöker ta mig ur vattenvirvlarnas motsvarighet till tsunamin och börjar inse att jag befinner mig i bermudatriangeln där det är hon som äger kronan och treudden.