Livet är som en frukost med havregrynsgröt.
Tänk på den ni.
Jag är så djup, så djup.
måndag 14 december 2009
måndag 7 december 2009
Jag tror du vet vad vi gör här inne...
När jag var liten så tog jag aldrig riktigt tagit ställning till om jag skulle tro på andar och dylikt som lever på någon annan sida jämte oss. Jag kände väl att det kunde vara vilket som, och att jag vad jag än gjorde aldrig skulle kunna veta. Därför bara struntade i att ta ställning till det.
I och med att jag hade en öppenhet mot sådant så tyckte jag, när jag blev presenterad för 'Anden i glaset', att det var en ganska rolig grej.
Att alltid spekulera på om det är någon som flyttar glaset, och i sådana fall vem, gjorde leken lite rolig.
Jag har en vän som är otroligt troende när det kommer till andar och spöken, och av någon anledning så blev spelet och anden alltid förstärkt när han var med och spelade.
Det här är en kille som jag känt i tretton år, så jag är helt övertygad om att han inte flyttade glaset med flit, och det var väl det som gjorde det extra spännande när vi spelade bara han och jag, och jag visste att jag inte flyttade på glaset heller.
Vi brukade spela i källaren i mitt hus, och då mina föräldrar är aktivt troende så gillades det inte att vi spelade anden i glaset. Vi var alltid tvungna att låsa in oss i det där rummet för att ingen av mina föräldrar skulle råka kliva in och se vad det var vi höll på med för satans lekar.
En kväll när vi spelade så kom min pappa ner till vårt duschrum där vi höll till när vi brukade spela. Bara jag och min killkompis satt och spelade, och jag hade ett tag misstänkt att de fått reda på om våra lekar med det ockulta. Så när min far försökte öppna dörren, knackade på och frågade vad det egentligen var vi höll på med så fick jag panik.
Jag tänkte att det var lika väl att säga sanningen, fanns ändå inga bortförklaringar som skulle fungera. Men ändå ville jag inte säga för mycket, så jag sa bara: Jag tror du vet vad vi gör här inne...Då säger han att man faktiskt inte som kille låser in sig i duschrum med manliga vänner.
Jag öppnade aldrig dörren, och efter en liten stund så går han därifrån. Det är inte förrän på senare tid jag själv funderade på hur det egentligen såg ut och låtit som.
Jag trodde aldrig att jag var en som experimenterade med samkönade människor under min ungdom, men jag antar att det är sådant man först ser i efterhand.
I och med att jag hade en öppenhet mot sådant så tyckte jag, när jag blev presenterad för 'Anden i glaset', att det var en ganska rolig grej.
Att alltid spekulera på om det är någon som flyttar glaset, och i sådana fall vem, gjorde leken lite rolig.
Jag har en vän som är otroligt troende när det kommer till andar och spöken, och av någon anledning så blev spelet och anden alltid förstärkt när han var med och spelade.
Det här är en kille som jag känt i tretton år, så jag är helt övertygad om att han inte flyttade glaset med flit, och det var väl det som gjorde det extra spännande när vi spelade bara han och jag, och jag visste att jag inte flyttade på glaset heller.
Vi brukade spela i källaren i mitt hus, och då mina föräldrar är aktivt troende så gillades det inte att vi spelade anden i glaset. Vi var alltid tvungna att låsa in oss i det där rummet för att ingen av mina föräldrar skulle råka kliva in och se vad det var vi höll på med för satans lekar.
En kväll när vi spelade så kom min pappa ner till vårt duschrum där vi höll till när vi brukade spela. Bara jag och min killkompis satt och spelade, och jag hade ett tag misstänkt att de fått reda på om våra lekar med det ockulta. Så när min far försökte öppna dörren, knackade på och frågade vad det egentligen var vi höll på med så fick jag panik.
Jag tänkte att det var lika väl att säga sanningen, fanns ändå inga bortförklaringar som skulle fungera. Men ändå ville jag inte säga för mycket, så jag sa bara: Jag tror du vet vad vi gör här inne...Då säger han att man faktiskt inte som kille låser in sig i duschrum med manliga vänner.
Jag öppnade aldrig dörren, och efter en liten stund så går han därifrån. Det är inte förrän på senare tid jag själv funderade på hur det egentligen såg ut och låtit som.
Jag trodde aldrig att jag var en som experimenterade med samkönade människor under min ungdom, men jag antar att det är sådant man först ser i efterhand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
